I går, som vid andra tillfällen, så värmde vi upp med lite randori (free recieving). När vi övar randori så har sensei lärt mig att det är egentligen dumt att göra det innan man nått till Shodan-nivå. Varför? För att i randori så utsätts man för en stressituation som gör att vi använder ”instinktiva” rörelser. Då de rörelser vi övar på troligen inte är ”instinktiva” på en tidig nivå, så leder snarare randori till en felaktig inlärning.
Detta till trots så övar vi ibland på detta sätt med ”nya” medlemmar, mer som en uppvärmning än som en äkta övning. Jag vill dock poängtera vissa detaljer för vår randori här:
– Börja långsamt
– Den som attackerar måste jobba på korrekta, ”rena” attacker
– Den som attackerar måste leta öppningar
– Försök inte ”nita” varandra, vi arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål
– Den som försvarar måste jobba på fotarbete. Använd inte armarna i onödan, flytta er i stället
– VAR FÖRSIKTIGA!
Randori blir väldigt lätt till en rörig smet av snabba, slarviga rörelser. Undvik det. Det är inte ”street fighting” vi övar!
En skillnad jag ser hos er och mig själv, är förmågan att fortsätta i en låst situation. Detta beror naturligtvis på erfarenhet och ett större ”bibliotek” av instinktiva rörelser.
På söndagar tränar vi i avancerade gruppen bland annat Jinen ryu bikenjutsu just nu. Vi har där en randori-övning som är väldigt utmanande. I denna övning ser man väldigt tydligt om man har sina ”basics” eller inte.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tror stenhårt på repetition av grunder i alla våra delar av träning. Jag upplever att detta hjälper oss i randori-träning.
”Train until kata feels like randori, and randori feels like kata” –Unsui Sensei
I övrigt tränade vi:
Slag, spark, Tabata och randori som uppvärmning
4 kyu (seoi nage)
3 kyu (zenpo kaiten, sokuho kaiten sono ichi/sono ni)
2 kyu (ganseki nage, omote/ura shuto, zenpo geri, yoko nagare, koho kaiten)
Jinenkan Hiryu Dojo 